*** FARTYGSBEVARANDE ***

 

 

Startsida > Artiklar > Flytande kulturminnen saknar lagskydd

 

Flytande kulturminnen saknar lagskydd


Enligt kulturminnesvårdslagen skall ett vrak som förlist eller sänkts för mer än hundra år sedan betraktas som fast fornminne och har därmed ett starkt lagskydd. De fartyg som däremot (genom vad man trott vara lyckliga omständigheter) stannat kvar ovanför vattenytan saknar detta lagskydd. De levande fartygen har hamnat utanför regelverket och i ett tomrum mellan olika myndigheter. Riksantikvarieämbetets "Sveriges nationalatlas" har ett band som handlar om miljöer vid vatten och ett som berör kulturminnen och kulturmiljövård. Fartygen nämns inte i dessa band, förutom som vrak. Det finns också en lag om utförsel av kulturföremål, fartyg har hittills inte innefattats av denna lag.


Det har från museer, fartygsägare och organisationer under lång tid rests krav på att kulturhistoriskt intressanta fartyg ska innefattas av kulturminneslagen och att renovering ska underlättas genom fördelaktiga lån, bidrag eller avdrag (särskilt för renovering av stora fartyg). Flera enskilda motioner i riksdagen har också försökt föra in fartygen i kulturminnesvården. Redan 1978 genomfördes en utredning av sjöhistoriska museet ”Bevara fartyg - att värna om kulturarvet”. Redan i denna utredning konstaterades att termen byggnader i kulturminnesvårdslagen även bör gälla fartyg och att en antikvarisk myndighet ( t ex riksantikvarieämbetet bör handlägga fartygsbevarandet. Några riktlinjer drogs också upp för vad som är ett kulturhistoriskt intressant fartyg: källvärde, dokumentärt värde, referensvärde, teknikhistoriskt värde samt slutligen även representations- eller affektionsvärde. När man sedan skall välja vilka exemplar av de kulturhistoriskt värdefulla fartygen föreslås i utredningen följande urvalskriterier: (ur Webe, Gösta, Bevara fartyg, att värna om kulturarvet, ur Sjöhistorisk årsbok 1981-1982, s 30.)


  1. Frekvenskriteriet: Urval göres av fartyg, som är eller har varit vanligt förekommande; varit i bruk länge

  2. Trappstegskriteriet: ”Förstlingar” eller äldsta möjliga representant för ett fartyg som uppfyller autenticitetskravet.

  3. Domänkriteriet: Fartyg, som brukas eller brukats är en integrerad del av sin miljö.

  4. Formkriteriet: Fartyg som produkt av människans olika behov eller manipulering av konsumenterna.


Ett paradexempel på hur kulturhistoriskt intressanta fartyg i dagsläget tillåts försvinna är segelfartyget Ricktor. Ricktor byggdes troligen ca 1790 i Harge by vid Vättern som en s k råbock. Fartyget ombyggdes 1874 och 1894, vid det senare tillfället till galeas. Sommaren 1997 sjönk fartyget vid kaj i Stockholm och lade sig olyckligtvis på en fjärrvärmeledning. I oktober 1997 bärgades Ricktor för att på kajen huggas upp till kaffeved. Ägaren hade en vecka på sig att rädda fartyget. Därmed höggs Nordens äldsta levande segelfartyg upp. Fartyget var i behov av omfattande reparationer och ägaren hade helt enkelt inte råd att renovera fartyget. Vissa  menar att förlusten inte var så stor eftersom det inte fanns så mycket kvar av det ursprungliga fartyget efter ombyggnaderna. Men faktum är att byte av delar i skrovet ingår i underhållet av ett fartyg, som att byta trasiga takpannor på ett hus. Och även om man skulle räkna fartyget som ett nybygge vid den stora ombyggnaden 1894 skulle Ricktor vara en av de fem äldsta svenskbyggda segelfartygen.

 

Fredrik Leijonhufvud

 
natthamn.jpg

 

G till NTVERKET FR FARTYGSBEVARANDE

 

Maila webmaster

2017/07/26