*** FARTYGSBEVARANDE ***

 

 

Startsida > Artiklar > K-märkning

 

K-märkning av fartyg

 

Idag finns det möjlighet att få ett fartyg "k-märkt" Detta är kriterierna enligt statens maritima museer 2006: (från hemsidan www.maritima.se)

 

"Fartyg som kan K-märkas ska vara upptagna i Svenskt kulturhistoriskt skeppsregister vilket innebär att fartyget ska:
- definieras som skepp, dvs överstiga 12 m längd och 4 m bredd, 

- vara äldre än 50 år eller av sådan ålder eller karaktär att man kan anlägga ett kulturhistoriskt perspektiv på fartyget,
- vara byggt i Sverige eller under varaktig tid gått i yrkesmässig trafik under svensk flagg eller anses vara av mycket stor vikt för främjandet av kunskapen om sjöfartshistorien i svenska farvatten.

 


Om särskilda skäl föreligger kan också båtar som brukats yrkesmässigt som bogserbåtar, lastfartyg, passagerarfartyg eller tjänstefartyg erhålla beslut om k-märkning."

 

K-märkningen har tre grader: (från www.maritima.se)

 

"Fartyg som klassas som ”synnerligen kulturhistoriskt värdefulla” bör anses som mycket bevarandevärda, att det är av stor vikt att de bibehålls i nuvarande skick liksom verksamhetsområde.

Fartyg klassade som ”mycket kulturhistoriskt värdefulla” är även de bevarandevärda men har skillnader i bevarandegraden, framförallt vad avser
deras tillgänglighet.

Fartyg som klassats som ”kulturhistoriskt värdefulla” bör anses som kulturhistoriskt intressanta med möjlighet till avancemang till annan klass."

 

K-märkningen är relativt ny och mest känd bland de som arbetar med kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Det är en frivillig märkning och har inte någon egentlig juridisk giltighet. Man får fortfarande plasta fartyget, hugga upp det eller sälja det utomlands, det enda som händer är att man blir av med k-märkningen. Det har dock visat sig att k-märkningen kan ha positiva effekter för fartygsbevarandet, exempelvis vad gäller allmänhetens opinion och myndigheters välvilja. Ett exempel är de kraftiga rabatter på kajplatser som Stockholms hamn ska ge k-märkta fartyg.

 

Det var lite information om k-märkningen. Nu kommer lite tankar om hur den skulle kunna utvecklas i framtiden. De tre graderna av k-märkning som finns
i dagens system är något märkliga. Hur ett fartyg från att ha varit "kulturhistoriskt värdefull" kan bli "synnerligen kulturhistoriskt värdefull" är svårt att förstå utifrån dagens syn på byggnadsvård. Det kulturhistoriska värdet kan inte ändras i någon större utsträckning. Undantaget skulle väl vara om man återför försvunna delar till fartyget, exempelvis en återfunnen skeppsklocka.

 

Jag anser att man kan slopa det tre graderna. Istället skulle man ha en K-märkning i två nivåer. Den högre nivån skulle kunna vara utformad ungefär som den k-märkning som finns idag, men med strävan att bli en riktig kulturminnesmärkning som det faktiskt fungerar i Norge. Fartygens roll som representanter för svensk sjöfartshistoria bör väga tungt vid utvalet av den högre k-märkningen. Dessa utvalda fartyg bör skyddas av staten från förfall och export. På detta sätt får man ett garanterat bevarande av åtminstone en liten spillra av våra gamla bruksfartyg.

 

Den lägre nivån av k-märkning skulle vara mer öppet formulerad och välkomna alla fartyg som är "kulturhistoriskt värdefulla". Denna märkning skulle vara frivillig från ägarens sida och vara ett kvalitetsmärke och ett erkännande av ägarens kulturhistoriska ambition. Här skulle provinienskravet också försvinna, ett fartyg kan vara kulturhistoriskt värdefullt även om det inte gått i svensk yrkesfart. Fartyg är av sin natur mobila och det kulturhistoriska värdet följer i stor utsträckning med fartyget till nya platser.

 

Fredrik Leijonhufvud

svanefjord.jpg

 

G till NTVERKET FR FARTYGSBEVARANDE

 

Maila webmaster

2017/11/25